Kanelbullens historia: Från lyx till svensk nationaldag

Doften av nybakade kanelbullar är för många själva essensen av svensk fika och hemtrevnad. Denna älskade spiral av vete, smör, socker och kanel är mer än bara ett bakverk, den är en kulturskatt. Men vägen till våra hjärtan och fikabord har inte alltid varit spikrak. Följ med på en resa genom kanelbullens historia, från en tid då dess ingredienser var ransonerade lyxvaror till dagens självklara status som nationalklenod, firad med en alldeles egen dag.

Krigstider och knapphet – kanelbullens tidiga, exklusiva år

För att förstå kanelbullens resa måste vi backa bandet till en tid präglad av oro och begränsningar. Under första världskriget (1914–1918) rådde det ransonering på många basvaror i Sverige. Ingredienser som vi idag tar för givna – fint vetemjöl, socker, smör och inte minst den exotiska kryddan kanel – var svåra att få tag på och dyra. Att baka något så festligt som en kanelkryddad bulle var därför en sällsynt lyx, förbehållen de få som hade råd och tillgång. Det var helt enkelt inte möjligt för gemene man att unna sig sådana godsaker när vardagen handlade om att få mat på bordet överhuvudtaget.

Det var först efter krigsslutet, när samhället sakta började återhämta sig och tillgången på råvaror förbättrades, som förutsättningarna för den moderna kanelbullen skapades. Under 1920-talet började recept liknande dagens kanelbullar dyka upp och bakas i svenska hem och på konditorier. Denna period markerar födelsen för den kanelbulle vi känner och älskar idag, även om den ännu inte hade nått den breda popularitet den åtnjuter nu. Det var en tid av återuppbyggnad och en längtan efter det goda i livet, där ett väldoftande, kryddigt bakverk kunde skänka välbehövlig glädje.

Från 50-talets folkhem till fikabordens mittpunkt

Det stora genombrottet för kanelbullen kom dock först under 1950-talet. Detta decennium sammanföll med framväxten av det svenska folkhemmet, en tid av ökad ekonomisk standard och framtidstro för många svenskar. Med bättre ekonomi och ökad tillgång på ingredienser blev det möjligt för fler att baka och köpa kanelbullar. Det var nu den på allvar blev en folklig favorit, en självklar del av den svenska vardagen och helgen. Konditorierna blomstrade och hemma i köken experimenterades det flitigt med recept – jakten på den perfekta, saftiga bullen hade börjat!

Samtidigt cementerades fikats roll som en central svensk social institution. Att ’ta en fika’ blev synonymt med en paus, en stunds avkoppling och social samvaro över en kopp kaffe och något gott. Och vad passade bättre till kaffet än en nybakad kanelbulle? Bullen blev snabbt fikats okrönta drottning. Att bjuda på hembakta kanelbullar blev ett sätt att visa omtanke och gästfrihet. Det handlar om så mycket mer än bara mjöl och socker; det är doften som sprider sig i hemmet, värmen från ugnen, och glädjen i att dela något man skapat med egna händer. Det är en tradition som förts vidare genom generationer, från mormors kök till våra egna.

En nationaldag för bullen – och en prisfråga

Kanelbullens status som nationell ikon blev officiell 1999 när Hembakningsrådet instiftade Kanelbullens dag den 4 oktober. Syftet var att hylla denna svenska baktradition och uppmuntra till mer hembakning – en tanke som ligger mig varmt om hjärtat! Initiativet blev snabbt en succé. Redan 2004 fick dagen en plats i den svenska almanackan, och traditionen har till och med börjat sprida sig till grannländer som Finland, särskilt i svenskspråkiga delar. Denna dag är en årlig påminnelse om bullens kulturella betydelse och en anledning för hela landet att gemensamt njuta av detta älskade bakverk.

Samtidigt som vi firar kanelbullen har dock dess pris genomgått en dramatisk utveckling. Statistik från Statistiska Centralbyrån (SCB) visar att priset på en kanelbulle köpt på kafé ökade med hela 75 procent mellan 1990 och 2015. Även om prisökningen för hembakta (52 procent) och butiksköpta (21 procent) varit lägre, är den generella trenden tydlig. Sedan millennieskiftet har konsumentprisindex (KPI) stigit med 26 procent, medan bullpriset rusat med 66 procent. Denna utveckling väcker frågan om kanelbullen, åtminstone den vi köper ute, håller på att återgå till att bli en lyxvara.

Denna prisutveckling sker parallellt med att svenskarnas generella utgifter för fika har skjutit i höjden. Mellan 2008 och 2015 ökade den genomsnittliga summan vi lägger på fika per person och månad från 55 kronor till imponerande 210 kronor. Denna ökade betalningsvilja för fikaupplevelsen, där kanelbullen ofta spelar huvudrollen, har skapat ett blomstrande ekosystem. Antalet anställda inom kafé- och konditoribranschen exploderade från cirka 4 500 personer år 2001 till över 33 000 år 2015, vilket visar på fikats och därmed kanelbullens enorma ekonomiska och kulturella betydelse. Vissa spekulerar också i att kanelbullarna på kaféer blivit större över tid, vilket delvis kan förklara prisökningen. Oavsett orsak är det tydligt att vi är villiga att betala för vår älskade bulle, även om den kostar betydligt mer än förr.

Mer än bara en bulle – ett stycke svensk själ

Trots stigande priser och diskussioner om lyxkonsumtion verkar kanelbullens popularitet vara orubbad. Den fortsätter att vara en självklar del av svenskarnas vardag och fest. Kanske beror det på att kanelbullen är så mycket mer än bara ett bakverk. Den är en doft av barndom, en smak av trygghet och en symbol för gemenskap – det vi på svenska kallar ’gemytlighet’. Den representerar pausen i vardagen, stunden då vi samlas med vänner, familj eller kollegor för att prata, skratta och bara vara.

Att baka kanelbullar är också en aktivitet som för människor samman. Det är något visst med att knåda en deg, känna doften av jäst och kanel sprida sig i köket och sedan se bullarna resa sig och få färg i ugnen. Och den största glädjen är kanske att få dela med sig av resultatet, att se någon ta en tugga av en fortfarande ljummen, perfekt saftig bulle (för torra bullar är ju, som vi alla vet, en styggelse!). Kanelbullens resa från ransonerad lyx till folkkär nationaldagssymbol speglar på många sätt Sveriges egen utveckling. Den bär på en historia om knapphet och överflöd, om tradition och förnyelse, men framför allt om den enkla, innerliga glädjen i att dela en god stund och ett gott bakverk.